Virrvarr

Jag minns att jag satt och fyllde i alla strecken i Sigvard Bernadottes virrvarr-mönster på någon tråkig lektion i skolan. Jag tänkte nog aldrig ens på hur det såg ut, det var bara en självklar del i skolans inredning, som stålrörsstolar, gulmålade väggar och en schablon här och där. Nu har jag blivit lite förälskad i mönstret, det pratar inte så högt, smälter in och trots sina virriga streck är mönstret nästan vilsamt.

I en förrådsstädning på min gamla skola lyckades pappa rädda undan några gamla skivor, värdelösa och skrymmande för vaktmästaren på skolan men desto mer värdefulla för mej. Skivorna kunde ju bli en massa nya saker, sideboard/underlägg, pallar och örhängen till exempel. Återbruk av det som någon tycker är skräp helt enkelt.