Perm & Omsk

Vi kunde inte sluta fascineras, inte sluta titta på de gamla trähusen med snickarglädje utöver det vanliga och en färgskala som stod i bjärt kontrast till det omkringliggande landskapet av snö och is, tallar och granar, fabriker som spydde ut svart rök och fabriker med trasiga fönster dit ingen människa längre gick för att arbeta. Husen fascinerade och imponerade på oss. Husen som en gång byggdes på den eviga tjälen hade värmt upp marken de stod på och sakta börjat sjunka genom jorden, linjerna var inte längre raka och taken behövde i många fall repareras. Men dom stod där, år efter år, genom heta somrar och bitande vintrar, sida vid sida som vittnen till en omvälvande historisk resa. Och människorna som bodde i husen gjorde vad dom kunde för att de skulle finnas till ytterligare en stund. Räckte inte den blå färgen så fanns det kanske lite lila färg kvar någonstans. Och hade man inget virke för att byta ut dålig panel så fanns det kanske gammal reklamskylt att ta till.
Resan gick landvägen genom Ryssland och Kazakstan och dessa skåp är en hyllning till de vackra, sneda, väderbitna husen som står där många andra faller.

Detta är historien om hur dessa skåp kommit till. Tillsammans med min goda vän, tillika begåvad designer, har vi ritat och byggt skåp med inspiration från hus på den ryska och kazakiska landsbygden. Ett mycket roligt arbete! Alldeles säkert kommer jag och Pontus hitta på fler projekt tillsammans, men så länge: se hans andra arbeten här.